Det blev en kort jobbdag och därefter ett par timmar tillsammans med bästa Carro. Som en perfekt (då verkade idén flawless) toppning på det satt vi och mumsade på varsin semla till Remember Me. Ja.. som det pucko man är. Den var inte ens god och jag fick bittert ångra detta genom smärta resten av kvällen.

Men det var ju ändå en semla, liksom.