Man vräker inte upp en toalettdörr. Det gör man inte. Visserligen har jag själv gjort det en gång (kanske inte tagit kraft för att riktigt skjuta iväg den, men nästan), men det slutade inte så illa. Det slutade med "Oj!" "Hoppsan!" och "Förlåt!".

Jag fick en dörr på mig idag. Den flög på mig, och jag stod totalt omedveten om att det faktiskt kommer att flyga upp en dörr, vilken sekund som helst. Jag trodde att folk faktiskt kikar ut lite genom dörren innan de lämnar toaletten, för att sedan öppna upp försiktigt. Jag gör så iallafall (det faktum att dörrarna är tröga och tunga gör det hela lite mer logiskt). Visserligen är det ganska smart att trycka ner handtaget och sedan ge dörren världens push med hjälp av kroppstyngden.

Lyckligt ovetande om den om en sekund upplygande dörren gick vi i en maklig takt. (Jag kom faktiskt att tänka på att jag räddade Ida från en förskräcklig smäll. Det var jag som tog smällen. Jag tror hon är skyldig mig en lussekatt). För visst kan man gå förbi en stängd dörr? Och varför har man inte gula tejpade linjer runt dörren, precis som man hade på lekis, som upplyser folk om att "här kan du få en dörr i fejjan"?

Vilket är värst? Det faktum att jag flög iväg en meter, eller det faktum att jag utgav ett tjut som får även de med den värsta nackspärr att förbryllat vrida sig om? Det var det som hände iallafall. Plötsligt fick jag en dörr i sidan. Mina nycklar flög åt helvete, jag stampade till Ida på foten, flög iväg, föll på golvet, tjöt så högt att jag till och med överröstade ettornas brottningsmatcher i studiehallen och sedan satt jag och kollade häpet upp på den skyldige. Han sa inte ens förlåt. Han sa inte ens förlåt!
Edit och Ida hade en kul stund iallafall.