Jag sitter, helt försvarslös och snäll, med katten i knät och skriver på skåneuppgiften. Kommit riktigt långt ju. Gnolar på en för tillfället högt spelad låt och tänker på vilken underbar dag det kommer att bli imorgon. Då bestämmer sig katten från helvetet att inte vara med längre, utan hoppar, tjock som han är, ner på golvet mellan stolen och väggen. Mellan stolen och väggen. Det finns ingen chans i världen att detta lilla utrymme rymmer en sådan enorm kattkropp. Därför slår han till datorn på ett sådant fascinerande sätt att låten hänger sig och till min förfäran datorn likaså. Vaaad händer med arbetet som jag var tvungen att skriva på WordPad? Jo, det försvinner.

Nu ska jag börja om.