Jag längtar efter skyhöga klackar, korta shorts, bara ben, grillning under stjärnorna, gräsfläckar på fötterna, sena sommarnätter, bad i havet och solblekt hår. Jag vill ha det varmare än någonsin med mycket ledighet. Jag vill gå hem barfota en sen kväll med klackarna i handen.

Jag vill ha sommar.

1. Jag blir illamående av shopping. All materialistisk hysteri som pågår dygnet runt får mig att vilja spy. Vilken tur att jag har praktik i butik de kommande fyra veckorna..

2. Det är svårt att byta om i en bil, särskilt när man sitter bakom ratten. I en stillastående bil, givetvis. Inget annat.

3. Jag måste sluta dricka kaffe. Jag får huvudvärk, en besynnerlig känsla av uttorkning, darrande händer och blir väldigt vimsig och kan inte koncentrera mig. Och allt för att det smakar relativt gott.

Efter ett tveksamt nödvändigt möte på AMS hade jag ett hål på drygt fem timmar innan vi skulle flytta hästarna till ett annat stall. Fast besluten om att inte åka hem för att sedan vända och åka tillbaka in till stan igen, så fördrev jag tiden så gott jag kunde. Det blev lunch på Café Viskan tillsammans med sista kapitlen i min bok, rundtur på stan och därefter ytterligare en paus med cappuccino på ett annat café. Tillsammans med en ny bok som jag precis hade inhandlat. Som jag sedan lämnade tillbaka.. Men säg inget. Vi matchade inte helt enkelt.

Det blev så mycket kring flytten av hästarna - min bröt seriöst nästan benen på grund av istäckta vägar och sedan började det regna is - så nu är jag helt slut.

Äntligen har jag röjt ur alla gamla kläder som jag inte använder och lagt dem i kassar. Nu är det dock rummet som är fullt av stök istället.. Annars har jag inte gjort annat än slängt skräp, städat och fixat. Därefter knackade Carro på dörren.

Nä, nu tänkte jag ta och tända lite ljus, slänga mig på sängen och fortsätta läsa min bok som jag lyckats pausa i ett par dagar.

Presentera mig själv.
Min första kärlek.
Vad är kärlek för mig.
Min bästa vän.
Mina syskon.
I min handväska.
Min födelsedag.
Det här får mig att må bra.
Det här får mig att gråta.
Mina rädslor.
Min favoritplats på jorden.
Det här saknar jag.
Mitt rum.
Mina favoritsaker.
Min inspiration.

Eftersom alla de foton jag tänkte använda mig av idag är på en helt annan dator, så hoppar jag lite i ordningen och tar inlägget om vännerna nästa gång.

Jag har bara en syster, eller bara.. Hon räcker till och lite till. Jag har alltid upplevt Anette som en sån där typisk storasyster som man när som helst kan luta sig mot för att få stöd eller bolla idéer. Utan henne hade jag varit totalt vilse i många situationer, men tack vare att hon alltid är max ett telefonsamtal bort så kan jag alltid ringa och förtvivlat utbrista "hur ska jag göra nu?!", vare sig det handlar om vilken buss man ska ta eller hur man säger upp sig på ett jobb.. (eh.. haha, japp.). Aldrig har jag fått en suck eller klagande till svar. Aldrig. Jag har dessutom många gånger upplevt att jag fått gå i hennes fotspår eftersom hon "redan varit med om det", vilket kan vara både till fördel eller nackdel för mig, beroende på hur man ser det. Jag vet att hon många gånger fått stå ut med "lillsyrran" och hennes diverse vredesutbrott, ihopknycklade tvålar, smygande på rummet när hon försökte vara ifred med sina kompisar... Jag är inte säker på hur hon ser mig, men jag vet iallafall att jag inte hade varit den jag är utan henne.

Jag älskar dig syster.

Åh, verdammt. Hela dagen har jag gått runt i byxor med extra lös resår, legat kutryggad i soffan med en bok i nävarna och knappt hunnit titta ut genom fönstret ens. Jag skäms lite. Fast å andra sidan är det en bra bok.. jag som nästan aldrig läser böcker, fastän bokhyllan på rummet viker sig av tyngden från dem. Men ändå, när jag läser dem så går det fort som fan och jag hinner inte reagera förrän jag är framme vid sista sidan. :( Dumma bok.

Kärlek. Ett väldigt stort ord som omsluter så mycket att alla inte har samma inställning till det. För mig innebär kärlek förälskelsen i en partner, känslorna för familjen, vännerna eller ett tillstånd. Just kärleken för någon annan innebär tillit, sättet man tittar på varandra och andra genast ser att man hör ihop och känslorna man får av att vara tillsammans. Att planera livet ihop, hjälpa varandra ur svåra tider eller tillsammans skratta åt livets brister eller felsteg. Något som värmer mitt hjärta extra mycket är de relativt få tillfällen då man ser ett gammalt par som trots 50 år tillsammans, efter både hårda motgångar och lyckliga medgångar, fortfarande håller varandra kärleksfullt i handen, sida vid sida. De kan varandra utan och innan och de respekterar varandras brister.

Man kan bli galen av det. Eller salig. Man kan bli olycklig. Men det finns inget så viktigt som kärlek och vi alla har fortfarande mycket att lära.

 

 

Jag tror att det var sommar när vi träffades för första gången. Han var flera år äldre än jag, men det ansåg jag inte alls som något problem. Jag hade nog inte någon tanke på att han säkert bara såg mig som en liten flicka i för stora kläder. Hur som helst så hade jag länge tankar på denne unge man tills det helt enkelt inte ledde någon vart och jag till slut vände bort blicken. Först då, ett par år senare, upptäckte han mig, men då hade jag inte känslor kvar. Detta är dock inget jag går runt och tänker på idag.

Carro och jag lagade mat igår, tog några glas vin och hade en väldigt fin kväll. Det känns som att jag verkligen behövde det här, liksom komma undan från samma gamla vardag som man är van vid.

Jag och Carro har ju redan likadana väskor, så då gör det säkert inget om jag snor hennes lista också.

Presentera mig själv.
Min första kärlek.
Vad är kärlek för mig.
Min bästa vän.
Mina syskon.
I min handväska.
Min födelsedag.
Det här får mig att må bra.
Det här får mig att gråta.
Mina rädslor.
Min favoritplats på jorden.
Det här saknar jag.
Mitt rum.
Mina favoritsaker.
Min inspiration.


Mitt namn är Marika Agnes Janina (därav bloggnamnet). Jag är hälften polsk och hälften svensk men har en förkärlek till Polen, främst på grund av människorna men också på grund av atmosfären som är en helt annan än i Sverige. Jag kan vara ganska blyg med nya människor och behöver lära känna innan jag får förtroende för någon. Jag är en äkta morgonmänniska som föredrar att gå upp tidigt framför att gå och lägga sig sent, så för att toppa det älskar jag frukost. Det händer ibland att frukost är det sista jag hinner tänka innan jag somnar, så då förstår ni nog hur det ligger till. Något annat jag håller kärt är djur, familjen och vänner, förstås. Min svaga sida omfattar choklad och shopping, men även sena biokvällar och mysiga middagar tillsammans med pojkvännen.
I framtiden vill jag gärna studera, men på grund av att jag alltid har så svårt att välja mellan saker, så även studier, så behöver jag en stund på mig för att komma fram till vad jag vill arbeta med. Hälsa och kost intresserar mig väldigt mycket och kan möjligtvis vara ett alternativ.

Det händer så mycket nu att jag blir alldeles till mig. Igårkväll var mitt hopp nedgrävt långt ner på botten, men idag är det minsann nånstans mittemellan. Inte riktigt fågel än dock. Var på arbetsintervju idag och det kändes riktigt bra, men frågan är - vad vill jag? Vill jag ha praktik med eventuellt jobb senare eller vill jag ha ett timjobb?

Upptäckte även precis att min garderob ser lika mörk och dyster ut som dagens samhälle. Hipp hurra! :D

Sitter och tittar på näsoperationer när de knackar och drar och gräver och vrider. Det får mig att tänka på den gång jag och mamma satt i köket och jag plötsligt får en aha-upplevelse.

Jag: "Åh, nu vet jag varifrån jag fått min jäkla näsa! Från dig!" :D
Mor: "Nähä du! Knappast! Inte från mig!" utbrister hon förnärmat som om hon inte vill ta ansvar för mig näsa.

Sjysst.

Vi sitter i bilen och diskuterar flytt.
Jag: Men om man lägger ut mer pengar på hyra och spar då?
Oliver: Ja, men då får vi leva ypperst knaprigt!

I telefon.
Jag: Jag får skitont i magen efter att ha ätit bröd.
Oliver: Nej, jag gillar inte riktigt bröd.
Jag: Jo, det är ju gott. Finns massa olika sätt man kan äta det på.
Oliver: Tror att jag ska svänga in på Subway imorgon bitti och ha en baguette som lunch på jobbet.

Dricka te med honung, äta salta pinnar med jordnötssmörsfyllning, dansa bort sockerkicken till hög musik och kasta sig utmattat på soffan.

Tja, jag skulle kunna lägga in ännu en fjortisbild, men med tanke på att det är högst troligt att det bara är jag själv som uppskattar det, så låter jag bli. Okej, det här inlägget leder ingenvart känner jag.