Det finns så mycket fina grejer jag vill köpa! Det senaste är heminredning, så glöm kläder och såna grejer. Prylar för hemmet är det senaste, hehe. Köpte vinglas häromveckan, och häromdagen skaffade jag fyra små glas från Åhléns. De heter Bodega, rymmer 2,2 dl och är av härdat glas och ugnsfasta.

När jag ser folk som köper vackra kuddar, fina fat och mysiga prydnader hela dagarna så är det väl inte så konstigt om det smittar av sig? Åh, dessutom var det en tjej som köpte ett himla vackert margaritaglas och jag blev så påverkad att jag funderade på att köpa ett till mig själv. Men sen kom jag på.. vad sjutton ska jag ha det till? Jag dricker ju aldrig margaritas.

Ibland funderar jag på om mitt psyke verkligen tål kassaarbete, särskilt när det innefattar paketinslagning. Ta det inte fel - jag älskar att stå i kassan och träffa kunder, men ibland blir det stressigt.

1. Medan kön till kassan kontinuerligt byggs på och jag precis scannat in köns förste kunds femton varor, varav tre streckkoder inte fungerat alternativt inte existerat, kommer denne på att "dessa tre varor ska slås in i samma paket, detta i ett separat och ytterligare ett paket till dessa två, tack."

2. Jag blir sönderstressad. Jag börjar tro att min tidsuppfattning inte riktigt stämmer överens med verkligheten, för det känns som att det tar mig 45 minuter att slå in ett paket.

3. Hur fan slår man in en jäkla gosedjurssäl? Den har ben och armar (nej, det har den ju inte) som står ut åt alla håll och kanter och man har inga kartonger till sitt förfogande, bara wellpapp. Jag hatar wellpapp.

4. Okej, såhär mycket papper ska jag ha. Tar saxen, måttar med ögat och klipper till lite överdrivet mycket. Lägger upp arket, viker det över varan.. och likt förbannat är det för lite papper ändå. Okej, pinsamt. Om igen.

5. Efter dessa "45 minuter" upptäcker jag att jag glömt ta bort prislappen.

6. När jag räcker fram paketet till kunden ser jag hur denne rynkar lite på näsan och tittar smått besviket på resultatet. "Fanns det inget annat papper..?" säger de efter att ha övervakat precis hela förloppet. Och det är då jag får sån prestationsångest att jag vill utbrista "jag vill inte vara med mer!" och gå hem. Alternativt skrika "men slå in det själv istället!". Fast då och då, oftast är det en gammal tant, skiner de upp och berömmer för hur fint det blev. Ja, då får jag lust till att slå in ytterligare ett paket med extra mycket paketsnöre, bara för dem.

Måste bara visa ett par fina bilder från UnderbaraClaras blogg på hennes 50-talskök. Älskar gamla hus! Skulle själv vilja bo "gammaldags" i mitt framtida hus eftersom det är mer jag. Det ska inte riktigt se ut som på bilderna, utan enda kraven jag har är vedspis och knarrande golv, liksom. ;)

Visst är det snyggt med dagens inredningsstil med raka linjer, neutrala färger, stilrent och sterilt, men hur mycket orkar man, liksom? Hehe. Nä, knarrande golv och ett äldre kök som luktar nybakta kakor vid trefikat är något speciellt.

Bilder härifrån.

Taget ur hennes blogg när de skulle köpa hus:

Man tittar på olika saker när man köper hus. Där andra såg ett hus med dragiga originalfönster såg vi ett hus med charmen i behåll. När andra påpekade att det enkupiga takteglet för länge sedan borde ha byts ut till plåt hurrade jag tyst för att ingen gjort något så tokigt. När folk påpekade att huset saknade modernt badrum tänkte jag att det var perfekt, för då kan ju vi bygga ett i gammal stil första början! Sedan har jag hört folk knorra om hur klumpiga våra gamla element är – men det finns ju inget vackrare. Hur konstig planlösningen i äldre hus är – men det är ju det som är charmen. Hur det knarrar och knäpper i golven – själv njuter jag av ljudet. Men huset värms ju upp med ved?!  JAMEN DET ÄR JU DET SOM ÄR SÅ MYSIGT!

Att renovera och bo i ett gammalt hus är som att ha en älsklig men knepig livskamrat. Vissa saker måste göras på deras villkor. Inga standardlösningar passar. När jag tapetserade i köket och tapeten var rak enligt vattenpasset såg det snett ut. Jag var tvungen att tapetsera snett för att det skulle verka rakt. Sånt händer jämt och det är det som gör det så spännande att bo tycker jag. Att ha ett hus som är en älsklig men knepig livskamrat.

 

Gick runt på stan efter jobbet och hittade lite fina saker, bland annat en brun väska (måste sluta köpa bruna saker snart) som blir fin till vår och sommar. Finns på Lindex för 149 kronor!

Imorgon slutar jag tidigt vilket är väldigt skönt eftersom det inte fanns så mycket att göra idag. Skulle dock samla ihop kläder efter en lista med artikelnummer. På bästa sätt görs detta genom att gå igenom varenda klädesplagg och se om nummret stämmer överrens med de på listan. Jag börjar i ett hörn. Plagg efter plagg. Nästa. En tröja. Nummer 50. Då ska vi se... Näpp. Nästa. En kjol. Eeh.. Nix. Nästa. Å, en till kjol! Ska vi se här.. nej, inte den heller. Kväver en långdragen gäspning och tar tag i nästa plagg. Kollar artikelnummret. Eh, nej, inte denna heller. Nästa. Och plötsligt händer det. Känslan liknar den man får vid bingospelande när ens nummer räknas upp, ett efter ett. Ögonen spärras upp och en ytterst liten, dock märkbar, adrenalinkick får en att haja till. Siffrorna stämmer! Att det var just de allra fulaste, starkt olivfärgade, byxorna på avdelningen spelar ingen roll alls. Oh, vilken lycka, tänker man och spatserar nöjt iväg med matchningen till samlingsstället.

Men som sagt; kort dag imorgon. Då är det dessutom full rulle.

Vilken härlig känsla jag fick idag när jag tog bilen och bilade igenom halva Sverige kändes det som. Så långt borta står hästen nu. ): Hur som helst så var det slingriga asfaltsvägar med öppna fält på sidorna, inga andra bilar och jag susade fram i högre hastigheter än tänkt. Det enda som saknades var sommar.. tja, och en cabbe hade inte suttit fel där heller. Helt klart en känsla som behövdes för att överleva resterna som återstår av denna långa vinter. Väl hemma dukade jag upp med massa mat och fika, därav bilden liksom.

Fick hålla om Marias små pojkar igår kväll. Trodde jag skulle dö, haha. Jag pep till av förtjusning vid deras minsta lilla rörelse och till slut himlade folk med ögonen åt mig. Sen fick den ene hicka och jag var fast, hehe.

 

 

Slutade tidigt igår så jag mötte upp Carro och vi satte oss på Viskan och fikade. Därefter kollade vi läget i butikerna och upptäckte att det inte fanns mycket intressant. Så nu vet ni det.

Ikväll tänkte jag dricka te i stora mängder och se om det finns något intressant på TV.

 

Jag älskar vinglasen jag köpte igår! Riktigt stora. Rymmer 65 cl, alltså över en halvliter. ;) De ska givetvis invigas i helgen.

Den enda bild jag kan bjuda på i nuläget. Klaga inte på att jag ser konstig ut, för jag tror att jag faktiskt ser ut sådär..
Jag tar inga kort längre. Jag har inte tid. Mitt liv är borta. Det är nämligen så att jag jobbar hela dagarna. Haha. Blev så glad att jag fick ta bussen som går fyra minuter innan jag slutar vanligtvis (slutade alltså en kvart tidigare idag) vilket gör att jag är hemma kvart i sju, och inte halv åtta.

Annars är det inte mycket mer action än så på dagarna. Förutom att jag tappade bort min fina praktikantbricka idag (om sanningen ska fram så var jag inte särskilt stolt över den. Ville liksom hellre gömma den bakom tröjkanten än springa runt och stolt visa upp den. Jag menar.. praktikant, liksom).

Autentiskt, typ fem gånger om dagen;

Kund: Ursäkta, jobbar du här? :D Kan du hjälpa mig? :D

Jag: Eh.. njae, är praktikant, men visst!

Kund, mungiporna åker ner en aning, tittar på mig uppifrån
och ner lite försiktigt med konstigt uttryck i ansiktet: Jaha.. eh.. aja..

 

Har spenderat hela morgonen åt 2 and a half men. Dags att börja dra sig hemåt nu dock.

Fastän jag längtar allra mest till Hbg och tjugofem plusgrader, så tänkte jag iallafall bocka av bio och middag i stan ikväll. Jag dör lite av bara tanken på att få umgås med O igen.

Det blev en kort jobbdag och därefter ett par timmar tillsammans med bästa Carro. Som en perfekt (då verkade idén flawless) toppning på det satt vi och mumsade på varsin semla till Remember Me. Ja.. som det pucko man är. Den var inte ens god och jag fick bittert ångra detta genom smärta resten av kvällen.

Men det var ju ändå en semla, liksom.

Kom och hälsa på mig på Åhléns för sjutton gubbar. Jag brukar hänga på barnavdelningen för där händer det grejer. Jag är för övrigt den som bankar och slår på saker, haha. Hyllorna vill inte samarbeta med mig. ):

Jag har dessutom redan hunnit leva mig upp till titeln praktikant två gånger. Igår välte jag lådor över ett biträde och idag tappade jag kontakten med min egna hjärna en stund och behövde få förklarat för mig tre gånger hur kalsongerna ska hänga. Alltså bredvid boxer-shortsen. "Öööhh.." tänkte jag och inspekterade en stund till. "Vänta nu.. Bredvid, alltså?"

Men det går bra, det går bra.

Dagen har gått bra. Fötterna värker dock och aptiten verkar ha försvunnit, men har iallfall fått i mig ganska mycket vatten. Ska strax hoppa in i duschen och sjunga högt tills jag tappar rösten.

Hörs imorgon.

Imorgon börjar min praktik. Har gått runt hela dagen och uppriktigt sagt att jag inte alls är nervös. Hallå eller, liksom. ..för det är förstås nu på kvällen som det kommer. Givetvis. Kommer jag att trivas? Tänk om jag klantar mig? Vad ska jag ha på mig? Haha.