Okej, det var kasst målat. Satt nog och tänkte på annat när jag höll på, men huvudsaken är ju färgen, aight?

Här var det dammigt. Inte någon som varit här på länge.
Själv sitter jag med något som till min stora förskräckelse liknar man flu. Min hals bråkar och jag sitter och tycker synd om mig själv och upplever troligtvis det hela mycket värre än vad det egentligen är. Samtidigt laggar datorn som aldrig förr och jag tycker nästan att den sämsta serien som någonsin visats (endast dagtid, såklart. Det är ingen som skulle titta på den om den visades på kvällen) är lite intressant om man faktiskt anstränger sig att hålla sig vaken.

Jag sa ju det. Man flu.

Det har hänt så mycket på senaste tiden att jag rent av inte haft något roligt att skriva om. Måste dock säga att jag fått lite tur på en annan front idag, så vi får se vad som händer inom de närmsta dagarna.

Jag mår illa av folk som bara bryr sig om sig själva. Jag mår illa av folk som inte visar respekt för andra och som inte ens kan, vill eller bryr sig om att ta kontakt med ägaren till den katt de nyss körde på. Även om man inte bryr sig om djur kan just den katten betyda väldigt mycket för någon. Är det inte större än ett rådjur är det inget att bromsa för, tydligen. Jag hoppas att du lever ett ensamt och förjävligt liv, för hur fan kan du stå ut med dig själv?

I fredags var det dags för mig och carro igen - vi tjöt och hejade framför tv:n samtidigt som vi åt. Att äta är något vi är riktigt bra på.

Satt i min varma grop i soffan när det dunkade till i fönstret och jag ser hur en liten ihopkrupen fågel faller ner mot marken. Det var så hjärtskärande att se honom ligga där på den iskalla snön, alldeles hjälplös om katten skulle komma, så därför drog jag på mig skorna och pulsade skyndsamt ut för att rädda vad som räddas skulle. När jag var tre meter från pippin ser jag att grannen står ute och pysslar med sitt och får givetvis syn på mig, så jag sträcker på mig lite osyldigt, tittar mig omkring och böjer mig ner, kastar en snabb blick på kvinnan som står där och kisar på mig över sin tända cigarett, och gräver efter något i snön, tar upp det och gömmer det innanför jackan. Därefter pulsar jag tillbaka i snön igen, med ett fullkomligt friskt sinne och en fågel rikare.

Och sen då? Läste att om småfåglar krockar med fönster så uppstår en blödning under pannbenet och det är detta blod som trycker på de delar i hjärnan som ansvarar för flygning och balans. Får pippin sitta i ett tyst och mörkt (och relativt varmt) litet utrymme ett tag, så går blodet tillbaka snabbare och fågeln blir förhoppningsvis sig själv igen (om nu inte något är skadat). Eftersom ingenting verkade skadat och han klämde krampaktigt med sina små klor om min hand, så antog jag att han bara behövde lite lugn och ro för att nyktra till.

Därefter flög han iväg igen, dock aningen vingligt, men han flög.

 

När jag och en bekant satt i bilen och åkte någonstans och han frågade om jag skulle skaffa barn om ett år (det var ju lagom, sa han) satte jag i halsen, kastade mig på rutan och ville fly, så nu vet ni ungefär hur det ligger till. Så eftersom folk tror att jag har bebislängtan så väljer jag mina ord noga nu. Men andras barn tycker jag om. =)

Kisse, som aldrig någonsin - inte en endaste gång - svikit kattlådan upptäckte att man kan ha kul i snön på balkongen eftersom man kan skrapa med tassarna i den och bilda högar. Imorse upptäckte jag gul snö som han panikartat försökt dölja genom att skrapa ihop all snö som fanns runtomkring och bildat en oformlig, rätt så misslyckad, hög. Någon gång måste vara första gången.

Då kör vi ett seriöst inlägg igen (sen kan man ju diskutera hur seriöst det är att ta kort på maten innan man äter den).

Jag och Carro drog in till stan där vi röjde affärerna på fynd. Det skulle ha varit julklappsshopping egentligen, men det känns inte som att de pyntat tillräckligt än. Ingen julkänsla liksom, så det var svårt att få fram alla idéer till julklappar. Däremot har jag shoppat färdigt för i år. Heheh.

Väl i affären upptäckte vi hur fruktansvärt ansträngande det är att springa runt med påsar i händerna och fick lågt blodsockerfall o grejer. Bra anledning att få fika och spendera närmaste timmen i en soffa.

..och det är nu jag upptäcker att det enda jag ätit i dag är världens största baguette, en snickerskaka och ett par clementiner. Jag tar tillbaka allt jag någonsin sagt - jag äter inte nyttigt.

Jag har aldrig nånsin varit omgiven av såhär många gravida kvinnor på en gång. Förstå mig inte fel, det är såklart jätteroligt att få följa en växande mage (eller snarare typ fem) till en liten minimänniska. Lite läskigt att det ska få plats en människa i magen dock, men okej då.

Här har vi då dagens outfit (som för övrigt är tagen för typ två år sedan, men det gör väl inget?).

Tunika - Gina Tricot
Lösmage - Kudde, troligtvis från Hemtex eller liknande.


Nä, min humor när jag är trött alltså. Bäst att gå och lägga sig.

+ Första advent i helgen! Det är fortfarande lite svårt att få in att tiden går så fort, men jag får väl lyssna på vad kalendern säger helt enkelt. Snart jul alltså. ..och med jul kommer lussekatter och julgodis var det jag egentligen tänkte skriva. ;)
+ Jag har återigen tagit mig i skinnet och påbörjat mina morgonpromenader innan frukost och jag måste säga att det nog är det bästa med att gå upp. Sen på kvällen kan man ju sitta i soffan och trycka i sig godis, och precis när man får dåligt samvete över att man inte motionerat idag, då kommer man på att HA! Det gjorde jag visst! En timmes promenad i snö och slask imorse.
+ Jag har aldrig varit särskilt insatt i Idol förut, alltså inte sådär att jag sett varje avsnitt, utan isåfall bara audition eftersom det är kul att se när folk gör bort sig, men i år har jag faktiskt sett de flesta avsnitten just för att deltagarna är så grymma. Herre alltså.
+ Jag hade en liten svacka i allt jobbsökande ett tag för nån vecka sedan, men den verkar försvinna nu. Jag verkar acceptera att jag faktiskt är arbetslös, att det suger men att jag förr eller senare kommer att gräva mig upp ur skiten. Efter studenten hade jag inställningen att "Nu jäklar ska jag ha jobb!", men jag fattar nu. Det tar tid ibland. Tyvärr.
- Enda minuset går till mig själv för att jag inte städat. Men det är allt.

Jag har druckit te och hängt hos en polsk vän hela dagen lång. Därefter stack jag hem i den bitande kylan och åt en och en halv portion pumpkin pie och pratade ännu mer polska. Jag önskar att jag hade en maskin som kunde teleportera mig dit jag ville, för då hade jag besökt Polen för att umgås med släkt och dricka lite mer te.

 

Det blev ingen vidare träning idag, bara lite övningar för ben och rumpa, så därför tröstar jag mig (?) med lite glögg och en bit cpmörk choklad.

Jag kom precis hem från en arbetsintervju! Eller ja.. har hunnit käka lite cashewnötter, bläddrat i en tidning och pratat med katten däremellan. För mig är det ett lite speciellt jobb, eftersom jag aldrig brukar sätta min fot på det stället annars. Jag kommer säkert försöka övertala gästerna att man inte ska äta sån här mat och att de borde ladda ner och titta på "Supersize Me". Men det är ett jobb och det funkar för mig! =)

Helt logiskt är min chans att få jobbet rätt liten, anser jag. Men det kan ju ioförsig vara för att min karriär började så fruktansvärt.. stabilt.. på ett företag som en månad efter min "anställning" plötsligt la ner kontoren för att den löneansvarige tagit alla pengar och stuckit. Var är han nu? liksom. Var är mina pengar? Och de som jobbade där alla dessa månader - var är deras pengar? Kan också tillägga att de som startade företaget har rötter i ett visst busigt MC-gäng som börjar på B och som engagerar sig i organiserad brottslighet. Tjo! :D

Så.. No more telefonförsäljarjobb for me.

Först ett plyometrics-pass och därefter en powerwalk - alltså två timmars
träning igår. Och visst känns det fint i ben och rumpa idag!
Carro kom över för både promenad och fika och därefter övertalade hon mig att fixa
hennes naglar, haha. Nåja, nån gång måste vara den första.

 

 

Glömmm inte! OBS OBS! Fars dag på söndag.

Nä, jag tänkte bara påminna, liksom. Själv hade jag tänkt fira far med lite Key Lime Pie. Igen. Man kan inte äta det för ofta, tro mig.