Surfar runt på diverse matlagningssidor och klickar upp 20 st flikar med olika bakelse-, julgodis- och kakrecept.
Öppnar skafferiet, lutar mig framåt för att se bättre, rynkar på näsan och konstaterar att det inte finns något gott.
Dricker te.
Bestämmer mig för att "lägga tillbaka alla saker på sin plats" som det så fint heter, men är halvvägs i städningen innan jag hittar något annat viktigt att göra.
Mobbar katten.
Tittar ut genom fönstret för att se om det hänt något nytt. Det har det inte.
Rotar i skafferiet, rynkar på näsan och konstaterar att det aldrig finns något gott.
Dricker te och plockar med mig en skorpa. Och sedan en till.
Öppnar 25 flikar, var och en med ett klädesplagg jag så gärna skulle vilja ha.
Läser bloggar och tycker att det är fruktansvärt tråkigt när folk inte uppdaterar minst femton gånger om dagen. För det är så många gånger jag kollar igenom dem.
Kollar mitt saldo på kontot för att se om det kanske genom en magisk händelse kommit in pengar av misstag. Det har det inte.
Dricker te.
Bloggar om min till bredden, av roliga händelser, fyllda vardag.

Det värmer mitt hjärta att se, höra och läsa om (för att inte tala om när man själv gör det) folk som räddat eller hjälpt misshandlade, utslängda, dränkta och frusna djur (allt på grund av människan). Eller som Doug. Ingen ville ha honom för att han "var ful" och alla skrattade åt honom. Vad har vi för rätt att döma, djuren dömer ju inte oss? Att läsa om att det faktiskt fanns någon så osjälvisk och hjärtlig som ville ha honom oavsett hur han såg ut gjorde min dag. Det behövs fler såna människor här i världen.

 

 

 

Kylie Minouge - Santa Baby

 

Vaknar av att katten med sitt liv försöker ta sig in på mitt rum. Går upp och gör iordning frukost, dukar upp framför tvn och ligger kvar där de närmaste två timmarna. Städar lite. Diskar. Söker jobb. Tränar. Duschar. Äter. Åker till pappa. Äter. Läser tidningen med tre katter i knät. Åker hem. Bevittnar den brutala och tragiska sanningen om kombinationen vägar/bilar/djur. Slänger mig framför tvn. Släpar mig fram till datorn.

Nu drar jag från den här hålan till en annan.

 

Medan jag försöker klura ut den magiska kombinationen - blinkning + fingerknäppning / blinkning + nickning...? - som gör att mitt rum plötsligt blir skinande rent och alla kläder och prylar som ligger utslängda finner sin rätta plats igen, så sitter jag med en kopp te och funderar över livet. Alla har sin egen mening med livet, men vad är det? Är det att njuta? För why didn't you say so, isåfall? Jag har liksom aladdinasken klar där i skåpet och bilen är redo för att startas så att jag kan brumma iväg till Oliver, krypa ner under hans täcke och sätta på en löjligt underhållande film (Iron Man 2, typ) som håller mig sysselsatt den närmsta tiden.

Eller är det att fortplantas? Resa? Jobba? Shoppa? (heheheh) Nej, det är nog att göra precis det som faller en in, utan att känna att man har ett annat måste i livet. Skaffa man/hus/barn innan 25, typ. För vill man det så gör man det. Och vad jag vill göra?

Ja, det kan jag inte riktigt sätta fingret på. Än. Jag har en back up-plan dock.

Suttit med Geared på iphonen halva kvällen. Beroende. Stjäl min tid. Tid som jag kunde ägna åt.. tv-tittande och allmänt tittande in i väggen. Typiskt.

Jag har inte rört på mig alls idag. Kanske lyckades aktivera en muskel, eller möjligtvis två, när jag rörde runt i kastrullen med fudge förut. Och sen fick jag nästan musarm när jag gång på gång, nästan som på rutin, sträckte ut armen för att plocka upp ännu en bit stelnad blandning mellan socker, smör och kakao.

Uj, värst vad trånga leggingsen blev plötsligt. Bäst att byta till mjukisar med extra kraftig resår.

I bakgrunden syns dels den kristallkandelaber som jag väntade på i fem månader (kan tillägga att jag var och uppdaterade mig som en maniac i butiken under denna period för att ta reda på om de fått in den ännu. Det slutade med att personalen i butiken kunde mitt namn och jag behövde inte ens ställa min fråga innan jag fick svaret "nej, inte än, tyvärr".) för att den skulle komma in i butik (och som jag äntligen lyckats lägga vantarna på. Oh, happy day.), dels en målning jag fick i studentpresent av grannen, föreställandes Suxce. Tavlan heter "hästen", enligt en liten kluddring i nedre hörnet, eftersom pappa aldrig kallar hästen dennes namn. Därav är djuret, i hela grannskapet och lite till, känt som - just det - hästen.

 

Magdalena Frackowiak for Vogue Paris 2010.

 

Åh. När. Ska. (O)lyckan. Vända? Varför händer allt jobbigt och tråkigt nu på en gång? När tar det slut? :( Konkurser, jobb, familj, djur, hälsa.. Finns det någon lag på hur mycket dåligt som får hända under en såhär kort tid eller? Haha. Kanske vänder det när två små knoddar kommer till världen inom ett par veckor (två små exakta kopior av pappan - rödhåriga med skägg och allt ;) )?

Åhåå, kanske är det fel på mig som inte kan se det glada i.. arbetslöshet, död, olyckor och konkurser..?

Nä, det är världen det är fel på. Helt klart.