Nu har jag latat färdigt mig. Igår låg jag helt seriöst i sängen hela dagen (23 timmar. Jag skojar inte.), ibland tittandes på 2 and a half men, ibland ätandes och ibland suckandes medan jag rullade över från sida till sida av uttråkning. På kvällen satte jag pricken över i:et. Jag tänkte toppa min obefintliga kaloriförbrukning (okej, jag gick fram och tillbaka till ICA för att köpa godis - max 200 meter typ) med godisfrosseri. Där fanns negerbollar, popcorn, läsk och lösgodis. Även amerikanskt godis fanns med i bilden. Och HEJ VAD DET FROSSADES, tänker ni då. Och ja, det gjordes det.

Idag är jag bakis. Morgonen efter sådana kalorifyllda kvällar blir jag helt seriöst lite yr, törstig och illamående.

Men hallå. Min ålder är perfekt för sånt här. Förbränningen kommer att dala med åldern, så varför inte ta vara på ungdomens härliga möjligheter?

Vad har hänt med mig? Jag är faktiskt glad över den första snön och ser fram emot julen och vintern i år. Katten verkade dock lite bekymrad där han satt på fönsterbrädet och blickade ut över snöfallet. Jag hängde över hans axel och skrattade och klappade i händerna av upphetsning. Oliver förstod inte heller min entusiasm, utan han oroade sig för en stund över sommardäcken som fortfarande satt på bilen.

Haha. Vet inte hur jag ska beskriva hur det är att titta på Bonde söker fru. Gulligt, fint men fruktansvärt pinsamt?

"Har laddat upp med massa roliga historier nu, så får se om man charmar henne. Kanske lyckas närma mig henne lite.."

Sen ser man hur de diggar lite försiktigt till musiken med en ölflaska i handen, tar ett par halvdana danssteg, vickar lite halvhjärtat på rumpan och spanar in bruden.

Roligt att de hittar pirret i magen iallafall. Hahah.

Efter att inte ha gjort något nämnvärt idag, förutom att ha sprungit runt och tänt ljus eller klappat katten, så tänkte jag släpa mig tillbaka till min plats i soffan - den där insjunkna delen som är en perfekt avgjutning av min rumpa. Eller ska jag kanske testa en ny plats idag?

Hej!

Jag och min Oliver drog till Borås. En rätt meningslös tur, men det är absolut inte mig emot att strosa runt, huttra lite, gå in i butiker, prova kläder som är menade för mig, hänga tillbaka dem, fälla en liten tår, lämna butiken och repetera samma sak i nästa butik. Men jag har ju sparat och tjänat tusenlappar idag! Tack vare att jag inte köpt något, alltså. Jag är ju fan rik nu.

 

Var har du varit i hela mitt liv? Hittade denna påse på ICA, luktade och har kramat om den sedan dess. Det luktar sjukt gott och smakar om möjligt ännu bättre. En liten skorpa på det också, och jag behöver inte mycket mer.

Men man kan även göra egen Chai-latte.

1 portion

2 dl vatten
1 bit färsk eller torkad ingefära
1 bit kanelstång/lite kanel
4 st kardemummakärnor
1-2 tsk svart te
1 dl mjölk
Socker om man vill

Sjud vattnet och kryddorna i en kastrull med lock under cirka fem minuter. Tillsätt sedan teet och låt det dra ytterligare fem minuter. Värm mjölken försiktigt i en kastrull tills den börjar ryka. Vispa mjölken till ett mjukt skum. Sila teet och häll det i ett glas. Smaksätt det sedan med sockret och häll på mjölken. Skeda till sist mjölkskummet ovanpå.

 

Jag kan knappast vara ensam om det. Min pojkvän påstod att han inte gör det men jag tror inte riktigt på honom. En person (utseende spelar ingen roll, men åldern gör nog det faktiskt..) ska precis passera dig, du kollar in ansiktet/hållningen/whatever och sedan när denne passerat, vad gör du då? Jo, du slänger en blick på rumpan. Eller? Omedvetet iallafall! Det är väl inte direkt som hundar som sniffar och äcklar, utan bara en oskyldig omedveten handling. Man kan inte inte göra det utan att tvinga sig själv att låta bli.

Innan ni dömer mig eller blockar mig på facebook - jag står inte och stirrar på rumpor, utan det räcker med att slänga ett öga. Och inte alla rumpor heller! Jag är inget gammalt äckel, utan det är bara ett ämne jag tänkte reflektera över, som det så fint heter.

Och jag lägger inte rumpor på minnet.

Och jag tar inte kort på dem.

Drog till med en ordentlig promenad igår - gick ut till pappa. Svenljunga - Ekåsen: 1,5 mil.
Det gick visserligen inte jättefort, men hade valt helt fel skor så mina ben var nära att falla av kändes det som.

 

 

 

Äntligen fungerar mobilen som vanligt! Så löjligt beroende man kan bli av en iPhone egentligen. Åkte in till Borås en dag och hade planerat att tanka bilen där, så jag tänkte att jag skulle föra över pengar till uttagskontot på plats (med mobilen), men väl framme stelnar jag till. Jordens undergång - var är telefonen? Vad fan ska jag göra nu?! Ska jag åka tillbaka hela vägen?! ..tills jag kom på att det faktiskt går att leva utan en telefon. Tja, en dag. Max.

Här ovan finns ett par bilder från underbara Helsingborg, från näst sista dagen. Det blev ändrade planer, men det kändes bäst att åka hem.

Nä, fan. Who am I kidding?? Jag vill tillbaka nu. :(

 

Jag skojar inte när jag säger att man börjar fnittra okontrollerat när man kommer in på det här stället. Sötsuget gjorde sig påmint för Oliver, så det var därför vi gick in där. Jag hade lätt bara kunnat gå förbi. Obehindrat. Liksom.

 

Det blåste något så förskräckligt igår kväll och jag har helt säkert packat ner alldeles för kalla kläder. Nåja. Senare ska vi vandra till Apple Store för att fråga the Nerd Herd om min iPhone går att rädda, för det gick inte igår hemma hos Oliver. I-landsproblemen hopar sig, ska ni veta. Dessutom ska vi bege oss till lite olika platser för att kolla läget, om man säger så..

 

Om ett par timmar åker vi ner till Helsingborg för att spendera två intensiva veckor där. Well, förhoppningsvis inte bara två. Älskar städer som andas turism och gammalt blandat med nytt. Vi hörs därifrån!