Igår gav jag mig på skiten igen. Jag tog fram alla ingredienser, vägde dem noga och hällde upp dem i små skålar á la matlagningsprogram. Jag har aldrig någonsin varit så nervös och exhalterad på samma gång när jag bakat förut som jag var igår. Förut har jag bara misslyckats med marängerna, så den här gången var jag tvungen att få till det. Allt gick lysande - koka upp sockerlag till exakt 118 grader, vispa marängen i 15 minuter, spritsa försiktigt... - tills de hade varit i ugnen en stund. Vad. Gör. Jag. För. Fel?

Igår ägnade jag alltså fem timmar åt någonting som inte är mycket att titta på, utan isåfall bara smakar helt okej.

Och slutresultatet? Det får ni inte se.