Så mysigt med snö!
När man var liten och satt där i klassrummet med armbågarna mot bänken och hakan vilandes i händerna och läraren instruerade oss hur en ko låter när den råmar, obs! inte muar, och varför en ekorre hoppar i träden, så hörs plötsligt ett chockat rop, "Det snöar!" varpå alla ansikten snabbt vänder sig mot fönstret. Därpå ljuder ett tiotal "ååh!" och små fötter springer mot fönstret, handflator pressas mot rutan och läraren är bortglömd.
Jag har alltid sedan dess varit ganska skeptisk och tråkigt inställd på snö, men det är inte riktigt så längre. När jag promenerade den lilla biten från bussen hem njöt jag faktiskt (kan också vara så att jag har världens fetaste sumojacka på mig och därför inte fryser). Postmoppen (en flakmoppe som används av brevbärarna) gav ifrån sig mer ljud än rörelse och protesterade från att åka framåt genom att istället glida åt sidorna. Det var rätt kul att se faktiskt. Hade jag inte behövt trycka hakan mot halsen för att undvika snö innanför kragen hade jag skrattat högt och elakt.
Sedan möttes jag av en gäspande katt innanför dörren, och jag var ju såklart tvungen att visa honom snö genom fönstret. Han såg lite ogillande ut, faktiskt. Det var nära att han verkligen skulle få känna på snön också men, hehe, det skulle ju bara vara elakt och helt olikt mig...