..med mitt gröna te.

 

Här mitt i stan kan jag ibland känna mig instängd. Det är ett rätt primitivt samhälle vi lever i ändå. Det mesta är helt och hållet materialistisk - nya inköp av kläder och andra prylar, vilken bil ska man köpa, kanske ska man skaffa sig lite nya snygga möbler - och ofta saknar jag landet.

Jag vill sitta i gräset, lyssna på hur det blåser i träden, höra katten komma smygandes i busken, riva upp grässtrån med tårna och ligga på rygg i gräset och titta på molnen som sakta och rofyllt flyter förbi på himlen. Det är bara vi människor som har bråttom dag ut och dag in. Vi är en produkt av samhället och samhället i sin tur är en produkt av oss. Går det inte snabbt nog blir vi vansinniga. Skynda dit, jäkta hit. När jag sitter här på golvet på min balkong så ser jag bara trädtopparna och några hustak. Jag hör hur bil efter bil susar förbi - alla ska åt varsitt håll - men jag vill inte titta på dem. Det ger ju ingen ro. Jag hade ju helst inte ens velat höra dem. Just nu, alltså. Jag är inte människoskygg, det är bara det att jag blir uttråkad av stadsjäktet, anonymiteten (jag har ingen aning om hur min närmsta granne ser ut, till exempel. Där jag växte upp hälsar man på föraren i alla bilar som passerar, även om man inte vet vem det är (som att säga "nämen, en TILL person, hur har du hittat ut hit i skogen?"), för på något sätt är en annan person mer exklusiv där än i en stad. I staden myllrar det ju av likadana H&M-jeansklädda människor. Man blir ju mitt uppe i jäktet liksom sedd som det - en människa, inte riktigt en person, en individ.). I storstäder pratar man om individualitet och att vara originell. Yes, försök vara det bland hundratusentals andra =)

 

Inte menar jag att man ska bli en riktigt orginalare, sittandes där i sin tjugofem år gamla, uppgraderade Volvo med tonade rutor.

Jag ville bara säga att jag saknar landet.

 

På de nakna väggarna skymtar man tre olika lager av gamla tapeter och allra närmast plankorna sitter remsor av gamla tidningar. "En troende jungfru, kunnig i matlagning och bakning, önskas åt liten familj i Stockbolän" eller  "Orientens Rostade Kaffe vinner mer och mer allmänhetens erkännande. För att möta denna ständigt ökade efterfrågan hafva vi efter endast några månaders verksamhet nödgala utvidga oss, så att vår leveransförmåga mångdubblat och har vår anläggning numera en årlig produktionsförmåga af cirka 1,500,000 kgr. Rostadt Kaffe" kan man läsa på de slitna pappersarken. Överst på sidan står ett datum. Lördagen den 11 Mars 1911.

Tänk att min farfars farfar vid elvakaffet för över 100 år sedan satt och läste exakt samma ord som jag nu fått läsa.

Mina lediga dagar brukar vara så planerade, att jag kvällen innan skrivit upp (nej, det har jag inte, men i princip) vad jag ska göra och när. Idag, till exempel, lät jag mig själv njuta av en god frukost bestående av tomater med lätt-kvarg och en cappuccino samtidigt som jag tittade på mitt favoritprogram (platsikoperationer ofc). Därefter är det fullbokat. Hela dagen. Jag älskar det, för när man har ett så dött jobb som jag har (där största ansträngningen är att klämma fram ett leende till kunden, i stort sätt, vilket är lätt för mig) så uppskattar man dagar där man knappt hinner med att sätta sig ner innan man ska opp igen.

Hjärterum har en tävling med ett riktigt fint pris på sin blogg. =)

 

För ett par veckor sedan såg jag att Iittala lanserade en ny färg i våras - watergreen. Så himla fin! Finns även i resten av glasserierna som Kartio-glasen och Maribowls.

Medan O är med sina vänner passar jag på att smyga upp i sängen med en ny tidning och lite gott att smaska på. Har längtat efter den här stunden hela dagen på jobbet. ;)

Kopparna, som kommer från Iittala, köpte jag häromveckan. Jättemysiga att dricka cappuccino eller choklad ur!

 

 

 

 

 

Här bjuder jag på ett par gryniga bilder på lägenheten som den ser ut nu. Golvlampan i vardagsrummet fick jag i present från O efter att ha gått och drömt om den ett bra tag. =)

 

Nu har jag tagit lite bilder på lägenheten, så jag tänkte slänga upp några här om nån dag. OK?

 

Strax bär det av till Vårgårda flygfält. Jag ska skicka upp stackars pappa 4000 meter upp i luften, och därifrån får han hoppa ner om han vill komma hem igen. ;)

Jag har haft en fin födelsedag tillsammans med familj och vänner. På självaste aftonen var det grillning på landet med familjen. Dagen därpå möttes jag av ett gäng fikasugna vänner i lägenheten, och i köket stod husmodern Oliver och kokade kaffe och plockade fram tårtor och drickor. Det bjöds på princesstårta och chokladmoussetårta, chokladbollar och dammsugare (den sistnämnda åt jag upp efter att hela sällskapet åkt hem), och flera sorters drickor.

Har precis kollat upp sheman för de kurser jag ska gå i höst. Lite läskigt är det, fast ändå sjukt spännande. Jag som inte ens blev tilldelad ett lokalsinne under min uppväxt, hur ska jag hitta rätt salar? Jag menar, jag kan ju inte ens hitta på högskolans förbaskade hemsida. Hur får jag tag i alla böcker? Hur funkar högskolelivet? ..etcetera etcetera.

En bra grej vi gjort är att köpa säsongskort på djurparken, för då kan man gå in och ut hur man vill. Häromdagen var vi där igen och genomled värmen i varsitt par jeans. Alla andra hade shorts. Jag hade en svart topp. Alla andra hade vita linnen. Jag lär mig nog aldrig.

Av värme är det känt att man först blir trött och hängig, och görs inget åt saken blir man därefter vimsig och får sjukt dålig humor (den som vanligtvis inte brukar ha det alltså). Kort beskrivning för sista bilden; owling. En fjollgrej alltså.