Dagens frukost. Rysligt god.

Nu har jag också en sån där fin liten väska att ha med mig när alla andra väskor är för otympliga.

Take away från godaste thaistället i stan (notera den fortsatta bristen på det ansenliga soffbordet).

Visit at daddys and the many cats place.

Dessa kartonger är så stora att jag skulle kunna bo i dem. Den ena är till bredden fylld med kläder och skor.

Jag är sjukligt förtjust i porslin och efter att ha slösurfat porslin (wtf, typ) i tre timmar så har jag förvärrat begäret efter Ittala Taika-serien av bland annat Klaus Haapaniemi (Taika = magi på finska). Lite udda mönster kan tyckas, men jag skulle gärna vilja äta frukost tillsammans med dessa vackra tallrikar och koppar.

Jag har nu gjort allt förutom att packa ihop mina saker. Inte heller har jag fixat det här med el- eller försäkringsbiten. Det har O gjort. Jag hade ändå inte förstått mig på det.

Jag har kommit på att jag ändå gör det mesta fel eller helt enkelt krånglar till det för mig. När jag igårkväll gav upp, efter ett x antal gånger av fullkomligt misslyckande med i princip allt jag försökte mig på, och sa att jag inte tänker röra mig ur fläcken för att jag alltid orsakar skador, så tänkte jag ge mig själv en chans att börja om från början. Jag lutade mig med armbågarna mot bordet, suckade och upptäckte efter en halvminut att jag precis lutat mig mot och mosat sönder chokladkakan som befann sig under min armbåge. Fast den var god ändå. Mosad.

Jag har faktiskt börjat packa lite. Drog ut en massa undangömt ur garderoben, fyllde sängen och golvet med alltihop, och sen kom jag på att jag kanske skulle vänta lite ändå. Det är två och en halv vecka kvar tills flytten, och rent logiskt är det inte så mycket jag ska ha med mig. Kläderna skulle bara var dumt att packa ner, eftersom jag imorgon säkert kommer på att jag är i desperat behov av just den tröjan som ligger nedpackad allra längst ner i kassen ändå. Nä, det får vänta ett par dagar till.