Fyndat lite i stan idag. Älska rea ;) Sen har jag massa problem med mobilens nät - finns inte! Startat om, försökt med annat, tjatat lite på den.. Stendött. Verkar dock som att jag inte är ensam med det, så det känns lite bättre.

 

 

Man gör inte mycket när det inte finns något speciellt att göra. Helt enkelt. Fast vissa favoritsysselsättningar har man ju..

Oliver igår efter maten, lite retsamt: "Man ser dig tugga jätteofta".
Jag blev smått förnärmad och tänkte att så är det ju såklart inte! Sedan tänkte jag vidare och det var nog lite sanning i det han sa, trots allt. Min kroppsdel där godissuget sitter, vart det nu än sitter, fick sig ett smärtande slag.

På vägen hem klev jag in på Willys för att välja ut en stor vattenmelon och så fort jag kikade in i lådan såg jag den. Halva jag låg över lådkanten för att försöka få upp den och när vi väl vägde den hamnade visaren på över åtta kilo. Perfekt! utbrast jag. Men det gjorde inte Oliver. Det fick bli en på sex kilo istället. Tråkhög.

Men jag antar att man inte ska äta mer än man orkar bära.

Åkte in till stan och köpte mig en iPhone idag. Efter att ha gått runt med kassen blev Oliver lite småavis så han köpte en till sig själv också. Ehe. Kanske blir lite fler bilder här på bloggen nu.

Midsommarfirandet har varit i full gång och gårdagen bestod av... firande typ. Sill på dagen, grill på kvällen. Vi blev så sjukt mätta att vi övervägde latheten att bara somna vid bordet. Tror att vi hade blivit hittade så här ungefär: jag med ett mindre tilldragande sovfejs med vitlökssås rinnandes nedför mungipan, lutad mot Oliver som i sin tur krampaktigt håller tag i sista köttbiten och har liksom råkat luta kinden mot den..

Idag har jag och två av mina familjemedlemmar smällt i oss nästan en hel vattenmelon samtidigt som vi stekt pannkakor och pratat skit. Mmh.

 

Vem beställde moln till idag? Det var ju så underbart soligt igår.. Lät till och med bli att döda en spindel igår bara för att folk ska få sig en solig midsommar. Snällt va? =)

Såvida ingen hjälper mig att skaffa ett jobb så kommer bloggen att handla om småsaker som arbetande människor höjer på ögonbrynen åt.

Rensade lite i den väldigt gamla musikmappen på datorn. Det finns visserligen knappt någonting där längre som jag lyssnar på nu för tiden, men det kan ändå vara lite fint med en storstädning.
Jag har inte dyslexi och jag menar liksom inte att se ner på folk som lyssnar på sånt här men asså... egdu.. edygy... ed.. edgyj? egdyu? "Ta bort". Machi.. Masch... machinaeeae supre.. Machinaesuprem..? "Ta bort". SOAD? Ok, det får vara kvar. 1 gb med Iron Maiden? Blev plötsligt lite ofrivilligt nostalgisk så den mappen får väl vara kvar då.
Klåfinger? Klåwfi.. Clawfinger? Eöh.. Ignorera. 37 mappar av "Okänd artist"? Och en mapp heter bokstavligt "Bättre musik ^^", men jag tvivlar alltså. Okej, lite bättre var det visst. Och en annan.. Stravotariu.. stratovar.. strat.. Fan. "Ta bort".

När jag köpte ut laptopen från skolan var jag relativt nöjd fram tills den dagen då jag upptäckte att det inte fanns Word installerat. Muttrade lite och tänkte att "äh, det går ju att leva utan". Det gick ett tag. En annan dag började jag leta i menyerna. Letade.. letade frenetiskt. Vafan? Inga spel? Hallå, mitt Kungen?! Och ungefär där började gränsen dras.
De senaste dagarna har jag gått och väntat på lite lön. Idag fick jag äntligen ett mail. "Lönebesked" står det. Hihihihihihihihih, undrar hur mycket! :D Klickar mig in, fnissar lite förvirrat... Väntar. Eh? Nej! Inget Word att öppna det i! Där drogs min gräns. Är inte säker på vad det är för gräns ännu, men det är iallafall en gräns.

Kanske en hårfin gräns mellan arbetslöshet och vansinne.