1. Katten är jättegos, men han fäller och jag ser inte färgen på mina kläder för all päls längre.

2. Psykologin är bara halvfärdig, och jag är riktigt trött på den.

 

 

 

 

Lite mer plugg, och sen är det ledig vecka. Men trots det finns det mer skolgrejer att göra, tyvärr, Måste se till att hitta på något, eftersom varje dag nästan ser likadan ut. Tragiskt.

Finns mycket man vill göra, men först får jag ta tag i alla måsten. Härnäst: psykologiboken.

Konversationen var visserligen på polska, men jag tror faktiskt att det är bättre om jag skriver på svenska också.

Jag kör, mamma sitter bredvid och vi pratar på om allt och inget. Plötsligt far jag förbi en hare som står med nosen precis intill körbanan och leker med livet.
"Jesus! Så nära!", utbrister jag chockat.
"Nej, men det var ju en hare?" rättar mamma.


Prowadzę, a mama siedzi obok i rozmawiamy o wszystkim i o niczym. Raptem mijam zająca ktory siedzi tuż obok drogi, i bawi się życiem.
"Jezuz, jak blisko!", krzyknęłam.
"Nie, przecież to był zając?" poprawiła mnie mama.

=)

Haren klarade sig.

Igår var det öppet hus på Campus i Helsingborg, och där befann jag mig. Men det bästa under dagen var ändå vädret. Ingen snö överhuvudtaget på gatorna. Överallt satt folk lutade mot väggar och på trappor, riktade mot solen i sina solglasögon och sittandes på skinnjackorna de nyss tagit av sig. På gatorna stod stora betongkrukor med blommande tulpaner, och det fanns inte en enda ledig plats på de många bänkarna som stod utställda.

Aja.

Idag såg jag en tant i T-shirt och tunna byxor som, med solen i ögonen, skottade snö för fulla muggar. Tragiskt.

Det var en regnig dag i Gbg igår, men det gjorde förstås inget (förutom att O inte hade något skydd mot regnet överhuvudtaget, till skillnad från min bamseluva på jackan, och ja, Carro, man är helt avskärmad från verkligheten när man har den på sig. Jag vet inte vart jag är, ser inte vart jag går, och flera gånger måste jag vända mig och för att försäkra mig om att Oliver fortfarande befinner sig vid min sida. Man ser ingenting.), för den var helt underbar. Oliver fick gå in och köpa sig ett paraply, men när vi sedan gick ut igen hade det slutat regna.

Alles gut?
Alles Gut.

Sedan råkade vi befinna oss i en godisaffär, och trots att vi tidigare hållit oss för magen och sagt "uuh, inget godis idag. Uäk", så stod vi där en halv minut senare, förnöjt hummandes i kör, och plockade åt oss godis i två olika påsar - en för vanligt och en för saltgodis.

Bion var kul dock. Jag hade skrikit och krälat runt i min stol av skräck och spänning om det inte vore för Stålmannen i fåtöljen bredvid. När han skulle ta sig förbi oss där i biosalongen (såklart vid precis det tillfälle då jag satt med alla våra tillhörigheter i famnen - väska, paraply, godispåsar, cola...). "Oj, förlåt..", sa jag. "Ö.. ingen fara", brummade han och satte sig bredvid mig för att ta sig något som verkade vara en tupplur. Sedan satt han där. Orörlig. Orubblig. Jag kreverade av skräck när en drake flög in i huvudet på mig, men han envisades med sin orädsla. Äsch.

Tog en promenad med hästen idag, och det var uppskattat. =) Upptäckte dock att all denna entusiasm mot att det faktiskt redan är vår gjorde att jag klädde mig lite för självsäkert. Det vill säga mössa hade inte suttit fel.

Ikväll blir det våfflor med oliver.

Äntligen en sådan dag då man inte ens vet vad klockan är, och fastän man gör det så har det ingen betydelse. Man har ändå inget som helst planerat.
Sedan i torsdags har jag behövt denna dagen, och nu mår jag toppen! Jobbade lite imorse, och sedan visade det sig att det var årsmöte med smörgåstårta också.

Jätteonödigt inlägg. =)

Underbart när en del av klassen åker iväg på praktik, och andra halva åker till Stockholm. Det vill säga knappt några lektioner för oss som är kvar. =)

Nu har vi alltså planer för måndag - Avatar 3D i Gbg. =)

Nu ska jag inte göra någonting alls och inte heller ha några som helst skuldkänlor för det. Det är helg!

Satt och tittade på en dokumentär på psykologin idag. Det var en schizofren kille som ansåg sig vara Guds sändebud och att han skulla skicka folk till dödsriket, eller nåt sånt. Han var lite lurig eftersom han slutade ta sin medicin så fort han blivit utsläppt ur behandlingshemmet, eller psyket, eller vad det var. Han hade spelat in sig själv, och satt och pratade till en kamera. Han var inte helt frisk, liksom.
Jag kände igen mig i honom. Alltså bara delen där han spelade in sig själv när han satt och snackade, förutom att jag sedan brukar kolla på det för att roa mig själv när jag har tråkigt.

Jag har massa bilder jag vill få in på datorn, men mobilen vill inte samarbeta. Vad ska man göra då, liksom?

Och angående Ballerina Kladdkaka.. Doppa i mjölk i 10 sekunder, och då jäklar!

 

 

 

Åhej. Jobb x2 idag, så var helt slutkörd när jag kom hem. Hehe. Och sedan råkade vi beställa lite pizza med..
Ikväll blir det film med vänner. =)

Jag upptäckte att jag inte alls tog många intressanta kort i Tyskland. Tyckte att jag gick runt med kameran i vädret mest hela tiden, men så var tydligen inte fallet.. Lite tråkigt, men jag har minnen iallafall.

Har mått skumt de sista dagarna, och jag tror att jag behöver röra om lite i min vardag. Eller lägga alla saker på sin plats..

Men nu ska jag ladda min iPod och sedan ta itu med några arbeten. Och ketchupen jag har i håret.