Det är inte lätt med julmat. Kroppen får visserligen den näring den behöver (för en gångs skull), men det här med att äta nyttigt har hamnat lite i skymundan, känner jag. Därför ska jag skära ner på socker och snabba kolhydrater till nyår och därefter. Visst, tänker du. Ha! vet jag.

Keri Hilson

 

Ok, nu börjar det på allvar.
Dra in magen, knäpp upp byxknappen och lassa på. Jag är redan mätt, men det är en ny dag imorgon. Och i övermorgon.

 

Pimpade pepparkakorna precis. I gult, vitt och grönt. Den röda färgen var slut i affären, för när det är jul köper folk allt som är rött.

I början gick det ok. Jag valde ut de mindre fula kakorna att pynta, men sedan var det så mycket glasyr över att det hela gick över styr. Nu fick även de mindre fina kakorna var med, Och istället för små, tjusiga klickar till ögon, fick pepparkaksgubben två stora bollar. Han fick inte ett streck över magen, utan han fick ett jämnt lager vit, varvat med grön och gul, glasyr över hela kroppen.

Mamma hjälpte till lite i slutet, och sedan stannade hon upp, kollade ut över pepparkakshavet och suckade samtidigt som hon kastade ett öga på den stora mängd glasyr som återstod. Till sist vände hon på en överfull kaka och började pynta baksidan på den.

 

 

Börjar fundera på hur folk ser mig egentligen. Enligt mina gissningar är det något i stil med "hon som bakar hela tiden" eller "kaktjejen", vilket är lite pinsamt. Jag vill inte bli den runda söta tanten med rosiga kinder och ett matchande rosa förkläde förrän jag är.. 80. Möjligtvis 70.
Imorse råkade jag slinta med handen, och så plötsligt hade jag gjort massa mozartkulor och andra nougatgrejer. Ännu mer, liksom. Skit. Måste hitta nån som vill äta allt också.

 

 

 

Gröningen

 

Har varit i Helsingborg hela helgen, och det har varit underbart. På fredag, när vi kom ner, gick vi på premiären av Avatar. Satt som fastklistrade, och efteråt var jag lite besviken på hur grådaskig och tråkig verkligheten är. ;)
Vi gick på promenad på lördag kväll för att titta på ljusspelet på Kärnan, en gammal borg. De hade flera projektorer som lyste upp borgens vägg, och det var så himla fräckt! Det börjar med jordens födelse, typ. I slutet förvandlades den till ett pepparkakshus eftersom det är julafton. ;) Lägger in en film på den, men det är inte jag som filmat.

Köpt massa julklappar, men som den materialistiska person jag är, fattas det några.

 

 

Efter att ha "smakat" på iscoklad, toscapäron och vaniljcheesecake (har fortfarande schackrutor, drömmar och fudge i skåpet) mår varken min eller carros mage bra. Så nu vet vi symptomen för dessertfrossa iallafall. Finns alltid nåt nytt man lär sig. Kakbokens namn då? "Kakor och godis?" eller "Godis och kakor"? (eller mer passande; Så går du upp fem kilo på en vecka).

Jag var otålig. Jag blev förbannad. Det var som att försöka skruva in en skruv i ett alldeles för litet hål, fastän det egentligen inte alls var för litet. Jag skulle brodda. Jag hade kunnat kasta hästskit på den som uppfunnit broddar just då, så otroligt störande var det. (Broddar skruvar man fast i små hål som finns på hästskon för att hästen inte ska halka. Dubbar typ.)

Om hästen snubblar och halkar runt fastän det inte är ett dugg halt, vad hade då hänt om han trampat runt på snö? Han bryter fan benet bara han står och tittar på en isfläck. Därför var jag tvungen att sätta broddar i skorna på honom innan vi skulle ut. Samtidigt som jag visste att det är såhär man gör (det var första gången jag försökte), så ville det liksom inte gå ihop. Jag hoppas verkligen att det inte var någon i närheten som hörde mig och alla ord som flög runt i stallet. Jag tänker inte ens nämna hur lång tid det tog för mig. Bröl.

Det tog över en timme att få i en brodd i varje sko! Sedan gav jag upp. Åt helvete. Jag skrek högt. Fast tyst. Släppte ut hästen i hagen och fortsatte med mitt svärande ett bra tag.

 

 

Hur, hur går det till när november segar sig fram så att dagarna börjar gå baklänges efter halva månaden, medan december flyger iväg? Alldeles nyss stod folk och hurrade för att man ryckt bort sista lappen från november, och för att december börjat. Idag är det den 15:e.

Hur som helst. Alla dagar är det fullt upp, i stort sett. Men nu kanske jag återgår till det inrutade liv som innebär fler Gilla-knappar och upp till armbågarna med önskelistor (nä, i wish).

 

Jag hade gjort vad som helst.

 

 

Blev så tagen av historien om amstaffhunden Majlo som togs ifrån familjen när de flyttat till Norge, eftersom rasen är förbjuden där. Nu har familjen kämpat om att hunden inte ska avlivas i snart ett år, och äntligen har de lyckats överklaga domen.

Haha. =)

 

 

 

 

 

 

Ujuj. Det blir så mycket julklappstänkande att man inte har tid till annat. Och rimmande =)
Brukade aldrig göra det förr, men gör det nu eftersom det både är kul för mig och för den som ska få julklappen.

However så drar jag till Traunemo ikväll. Kanske ligger i en hög i soffan och kollar på en film, äter clementiner och somnar efter en timme.

Varför jag skriver en lista här vet jag inte. Än mindre varför jag skriver en överhuvudtaget.



Typ Revolutionary Road, Stieg Larsson-triologin..



Typ Pink Cotton Candy, Strawberry.. Yum.



Typ Serum, Protector..

Jag kände mig som en sån där söt, rund liten mormor när jag gick omkring med socker, mjöl och bunkar i famnen. Det var bara det blommiga förklädet som fattades.
Nu har vi alltså uppgraderat skafferiet med typ... 3 000 000 nya kalorier. Nä, förresten. Det återstår nog bara 2 000 000 nu.
Drömmar, schackrutor, fudge och kola stod på bordet samtidigt. Puh.

Man vräker inte upp en toalettdörr. Det gör man inte. Visserligen har jag själv gjort det en gång (kanske inte tagit kraft för att riktigt skjuta iväg den, men nästan), men det slutade inte så illa. Det slutade med "Oj!" "Hoppsan!" och "Förlåt!".

Jag fick en dörr på mig idag. Den flög på mig, och jag stod totalt omedveten om att det faktiskt kommer att flyga upp en dörr, vilken sekund som helst. Jag trodde att folk faktiskt kikar ut lite genom dörren innan de lämnar toaletten, för att sedan öppna upp försiktigt. Jag gör så iallafall (det faktum att dörrarna är tröga och tunga gör det hela lite mer logiskt). Visserligen är det ganska smart att trycka ner handtaget och sedan ge dörren världens push med hjälp av kroppstyngden.

Lyckligt ovetande om den om en sekund upplygande dörren gick vi i en maklig takt. (Jag kom faktiskt att tänka på att jag räddade Ida från en förskräcklig smäll. Det var jag som tog smällen. Jag tror hon är skyldig mig en lussekatt). För visst kan man gå förbi en stängd dörr? Och varför har man inte gula tejpade linjer runt dörren, precis som man hade på lekis, som upplyser folk om att "här kan du få en dörr i fejjan"?

Vilket är värst? Det faktum att jag flög iväg en meter, eller det faktum att jag utgav ett tjut som får även de med den värsta nackspärr att förbryllat vrida sig om? Det var det som hände iallafall. Plötsligt fick jag en dörr i sidan. Mina nycklar flög åt helvete, jag stampade till Ida på foten, flög iväg, föll på golvet, tjöt så högt att jag till och med överröstade ettornas brottningsmatcher i studiehallen och sedan satt jag och kollade häpet upp på den skyldige. Han sa inte ens förlåt. Han sa inte ens förlåt!
Edit och Ida hade en kul stund iallafall.

Det är när jag skriver Brittisch istället för British som jag förstår att det är dags för en paus. Automatiskt klickar jag upp en ny flik och går in på en Internetsida med enbart kläder. Om jag ska vara ärlig så förstår jag inte riktigt nöjet i att sitta och titta på kläder flera timmar i sträck. Varför gör man det? Finns det något nytt man kan upptäcka? Åh, en hakvärmare! I rosa dessutom! Den måste jag ha.
Nä. De tröjor jag tittar på idag skiljer sig inte mycket från de tröjor jag bläddrade igenom igår, eller dagen dessförinnan. Så vitt jag vet uppdaterar inte de stora klädkedjorna sina kollektioner varannan timme, men ändå så måste jag se om det kanske, mot förmodan, förhoppningsvis kommit in ett nytt litet plagg.

Skitsamma. Känner att de där kolorna i kylen känner sig lite ensamma.

Vaknade upp till grannens avslappningsmusik som dånade inte bara i hans väggar, utan också i våra. Sedan hölls jag vaken av kattens ursinniga klösande på fåtöljen, som för övrigt blivit hans fåtölj eftersom det inte riktigt går att hålla honom borta från den. Annars har jag gömt lite julklappar i garderoben, gjort vaniljkola och tänt två av fyra ljus.