Den enda sak som fått mig att stiga upp ur sängen idag, klä på mig, jobba hela dagen och åka buss är tanken på en mullig semla som bit för bit slinker ner i min mage på kvällen. Så vad händer när jag äntligen stiger in innanför dörren klockan sju på kvällen? Jo, pappa har varit framme och lämnat en semla till mig. Han vet precis vad jag behöver, den karln.