Igår kom det fram en glad, lite äldre kund, så när denne frågade mig något, på vad jag tyckte lät som tyska, bjöd jag glatt på lite ringrostiga meningar. Efter att ha pladdrat på en stund, hon hade inte sagt ett ord, upptäckte jag att hon nog inte alls är tysk. Hennes leende bleknade och en obekväm tystnad följde. Därefter höjde hon förstrött på ögonbrynen och gav mig en blick som indikerade på att hon gett upp hoppet om att någonsin stöta på en smart ungdom. Sen vände hon sig långsamt om och gick. Kvar stod jag och försäkrade mig om att ingen hört mitt lilla missöde. Det hade varit förödande för mitt rykte.