Det var en regnig dag i Gbg igår, men det gjorde förstås inget (förutom att O inte hade något skydd mot regnet överhuvudtaget, till skillnad från min bamseluva på jackan, och ja, Carro, man är helt avskärmad från verkligheten när man har den på sig. Jag vet inte vart jag är, ser inte vart jag går, och flera gånger måste jag vända mig och för att försäkra mig om att Oliver fortfarande befinner sig vid min sida. Man ser ingenting.), för den var helt underbar. Oliver fick gå in och köpa sig ett paraply, men när vi sedan gick ut igen hade det slutat regna.

Alles gut?
Alles Gut.

Sedan råkade vi befinna oss i en godisaffär, och trots att vi tidigare hållit oss för magen och sagt "uuh, inget godis idag. Uäk", så stod vi där en halv minut senare, förnöjt hummandes i kör, och plockade åt oss godis i två olika påsar - en för vanligt och en för saltgodis.

Bion var kul dock. Jag hade skrikit och krälat runt i min stol av skräck och spänning om det inte vore för Stålmannen i fåtöljen bredvid. När han skulle ta sig förbi oss där i biosalongen (såklart vid precis det tillfälle då jag satt med alla våra tillhörigheter i famnen - väska, paraply, godispåsar, cola...). "Oj, förlåt..", sa jag. "Ö.. ingen fara", brummade han och satte sig bredvid mig för att ta sig något som verkade vara en tupplur. Sedan satt han där. Orörlig. Orubblig. Jag kreverade av skräck när en drake flög in i huvudet på mig, men han envisades med sin orädsla. Äsch.