2010-01-19 @ 19:36:43

Sluta knacka mig på axeln


Eeeh.. en, två, tre, fyra, fem, sex, sju... tjugo. Tjogo veckor kvar. Ska jag skratta? Gråta? Vid närmsta eftertanke vill jag bara gråta, men det ääär faktiskt bara sista tiden kvar. Ta vara på den, hade någon sagt just nu. Om det satt någon framför mig, vill säga. Meneh... HAHAH. Nä.

Projektarbetet ligger lite här och där och gnäller på mig (har "slarvat" bort mina papper, eller i själva verket har jag bara inte brytt mig om att lägga dem i hög, så de ligger överallt. Hoppas jag inte behöver leta efter dem), engelskaboken knackar mig på axeln i tid och otid, spanskaboken ligger på bordet och skriker efter mig och tyskaboken har jag inte ens öppnat på ett halvår.

Det är kanske fel, men jag kan liksom inte undvika att tänka på betygen hela tiden. Det är ju de som avgör min framtid (bokstavligen. Det hänger på ett hårsmån. Säger man så?).

Uh, det är ju så svårt att bli vuxen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0