Vart tog tiden vägen? Allt går så fort nu för tiden, och man hinner liksom inte tänka till innan det är en ny dag och man står ännu en gång och gör sig en kopp te på morgonen, kollar ut genom fönstret och ser hur träden förbereder sig inför den kommande "nya" årstiden. Ibland får jag känslan av att det enda man gör är att producera sina dagar, och rullbandet går numer av sig självt. Kanske jag börjar tappa meningen med ungdomen eller är det detta man brukar kalla för att 'återgå till vardagen'? Isåfall är det ju tragiskt. Jag vill uppleva varje dag som om den vore min sista, inte producera dag efter dag och uppleva samma sak om och om igen. Jag vill kunna uppleva var dag som om den varade en evighet, och inte dela in den i olika delar, som var och en har en personlig betygsskala. Jag behöver kanske ta mig en titt på livet, eller kanske leva efter Hinduernas livssyn. Problemet är bara att jag inte lever i en omgivning som gör detsamma.

Vet ni vad jag ska göra nu? Nu ska jag göra det som faller mig in, och om det är att återigen ta hand om läxhögen, så må så vara.