Den här grejen med filmen Up, och det här med att jag sa att den var sorglig? Den var sorglig. Bokstavligt. Och jättesöt.

Gick av bussen två hållplatser för tidigt efter skolan och gick och simmade. Det blev inte så mycket simmande. Eller ja.. det blev mycket för min kropp. Men det fanns inte mycket folk där, så vem hade upptäckt om jag hade fått kramp? Ingen kanske. Fast det var massa småungar som jämt frågade efter mitt namn. Eller det kanske var samma unge?

Jag sa till oliver på telefon att "nu ska jag hem och beställa nåt på nätet" för att skämta (beställer jämt grejer, och borde kanske ligga lite lågt med det tills vidare.), och när jag kom hem gick jag in och beställde en tröja.

Nu ska jag fortsätta gör inget ett tag tills det är dags att umgås med tyskaboken.